Jag känner mej kränkt är ett uttryckt som enligt mej är så svenskt som det kan bli. Aldrig har jag stött på så många kränkta människor som i Sverige. Man känner sej kränkt hit och dit hela tiden. Vad kan det bero på? Överanalyserande? Amerikanisering? Löjlighet? Rädsla för att någon ska bli felaktigt behandlad? Jag tycker det är synd att ett ord som här så laddat ska missbrukas. Ordet kränkt förlorar ju helt sin betydelse om man fortsätter överanvända det. När någon faktiskt blir/känner sej kränkt, i ordets rätta mening, betyder ordet sedan ingenting.

Jag kom att tänka på detta när jag läste det här blogginlägget.