Då har M åkt tillbaka till igen då, han åkte igår kväll. Nu kommer han inte hem igen på 11 dagar. Usch och fy för att vara ensam. Nåja, Vi är ju inte de enda som ska gå igenom detta.

Denna vecka bjuder inte på så många överraskningar inte; jobbar på dagarna och segar omkring hemma på kvällarna... Jag borde bli bättre på att ta tillvara vardagen. Tiden går så förbenat fort då man alltid ser fram emot något istället för att leva i nuet och uppskatta det dagen bjuder på. Önskar att jag kunde förstå att glädjas åt alla småsaker som kunde vara vardagsförgyllare. Att uppskatta och inse när den flitigt omskrivana vardagslyxen infinner sej också hos mej är något som jag måste lära mej.