Trots innerliga försöka att förneka och förtränga fatumet att M ska åka iväg och lämna mej ensam i två hela veckor är nu snart den dagen här. Imorron åker M iväg till Filippinerna och jag blir alldeles ensam här hemma. Känns inte alls roligt. För många är två veckor ifrån varandra ingenting men vi är inte vana att vara ifrån varandra och jag skulle faktiskt föredra att han stannade hemma :-)

Nåja, det ska väl gå bra fast det känns surt just nu. Jag va ju faktiskt ensam i England tre veckor förra våren och det gick alldeles utmärkt. Dessutom har jag mycket att göra nu med seminarium, inlämningar, hemtentor och c-uppsatsen.